Semester och tävling i Tällberg

Dags att summera senaste minitrippen! Tällberg miniträningsläger kan man ju kalla det. Jag o familjen kom upp onsdags eftermiddag och vi fick direkt sällskap av familjen Järnek. Vilodag och en härlig middag blev det.

Huset i Tällberg.

Huset i Tällberg.

Efter middagen åkte vi och tog ett kvällsdopp och medan maken simmade och jag hjälpte sonen med blöta badkläder så passade lilltjejen på att kuta ut på bryggan utan simpuffar. När hon hörde att jag ropade så sprang hon bara fortare. Så jag drämde av min snabbaste barfotaspurt någonsin, och efter 3veckors löpvila så var jag tillbaka på ruta ett. Pangont i foten..

På torsdagen sen fortsatte fokus vara på att ha semester och familjetid och vi tog oss an Rättviks sommarrodel. Det var hur kul som helst. Två åk var blev det, och andra åket hade jag Linus i famnen och vågade hålla lite högre fart. Skön känsla, ungefär som i en perfekt kurva i lagom nedförsbacke med linjecykeln Leende ansikte med leende ögon Det var inte bara barnen som gärna hade stannat längre!

Sommarrodel i Rättvik

Sommarrodel i Rättvik

På torsdag em anslöt resten av gänget och jag, Oscar, Jenni och Eric tog oss ut på cyklarna och cyklade en del av banan. Mycket uppför och en del utför med lite knixiga kurvor med skymd sikt trissade igång lite nervositet för oss. Hånandet, psykandet och baissandet var full igång😀

För egen del var jag inte nervös utan kände mer en glad förväntan inför triathlonstafetten. Efter cyklingen åkte jag, Jenni, Fredrik och Erik iväg och simmade. Jag testade våtdräkt för andra gången och slogs återigen av vilken känsla det blev i kroppen och hur mkt lättare simningen kändes. Eric o Jenni testade lite av vågorna ute på banan medan jag och Fredrik plaskade runt på grunt vatten. Jag fick testa att bråka lite i vattnet och upplevde en annan stress än de fåtal gånger jag tidigare testat triathlon och simmat bröstsim. Då var det mest slag på armar och att det kändes trångt och hetsigt. Men att försöka sig på frisim och samtidigt ha ngn som drar i fötter o ben var helt annat och påverkade andningen mycket. Bröstsim a la ”ont i nacken” är ju smidigt annars eftersom man kan andas när man vill.. Roligt var det hur som och jag fick lite mersmak på simning!

Fredagen kom sen och eftersom starten gick sent kl 17 så hann de som ville träna lite innan och vi andra hängde vid det enorma huset vi hyrt tillsammans. Äldsta ekollonet i Fam Järnek var dock först ut med barntävlingen i triathlon och det var kul att se hur duktiga barnen var!

Efter att ha checkat in cykeln var jag lite pirrig över uppvärmningen eftersom jag har löpvila och dessutom fortfarande hade mkt ont i hälen efter min baywatch-löpning. Försökte mig på lite uppvärmning i gympa-style och fick igång kroppen en del.

Att stå mitt i växlingsområdet och se duktiga triathleter och kompisar utföra sina stordåd var häftigt! Oskar Djärv rusade först upp ur vattnet och en kort stund senare fick jag heja på Jenni. Efter att Oscar Ek kommit upp stod jag startklar vid min cykel när Martin kom upp och växlade över till mig. Den dalade pulsen och försvunna värmen kom snabbt tillbaka när cykelsträckan började med ett par minuters klättring uppför. Jag växlade ut som andra stafettlag och kom ikapp laget före redan efter första backen. Hade ingen stor koll på de andra stafett-cyklisterna bakom mig, förutom en man som såg ”cyklistig” ut och hade värstingprylar. Cyklingen kändes helt ok trots att backarna såklart var tuffa. Ställde mig upp någongång men annars malde jag på sittandes. Rätt el fel vet jag inte men det kändes mest kontrollerat och minst vingligt på det sättet. Mötte Djärven som nu låg tvåa med sin linjecykel gentemot ledarens tempocykel. Såg Jenni och sen Herr Ek och kastade en blick på klockan. Efter ca 12 km kom bakomvarande stafettlag ikapp, med ”värstingcyklisten”. Han måste haft elmotor uppför backen!!

Tiden o farten brydde jag mig egentligen inte om, och det kändes som att jag höll rätt bra fokus hela vägen. Tänkte mest på att fortsätta trampa på så att Fredrik inte skulle behöva jaga ikapp för stor lucka, hade ju ingen aning om vad för löpare som stafettlaget framför hade. Körde om andra dam också och hann reflektera över att hon låg långt bakom Jenni så att hon kändes säkrad som första dam!

Innan andra vändpunkt mötte jag Jenni o Oscar igen och det kändes som att vi höll jämnt tempo. Sen sista sega knycken innan långa backen ned till växlingen. Fick lite väl mkt fast och höll på att springa över Fredrik som stod beredd att ta emot chipet.

Fredrik sprang iväg och inte långt därefter, kändes det, kom han tillbaka efter att ha sprungit supersnabbt de 5 avslutande kilometrarna. In i mål alla tre tillsammans som segrare i stafettklassen!!

 

Segrare i stafettklassen!

Segrare i stafettklassen!

Bonus för mig, även om jag inser att jag hade fördel av att bara behöva göra cykelsträckan, var att jag var snabbaste dam och totalt hade 19e snabbaste cykeltiden av ca 125 deltagare.

Lördagen sen blev det mera tävlingar. Vi började med att heja på Linus som med sina 6år fick ställa upp i yngsta klassen 7-8 år på en 2,5km lång bana. Med undantag av några korta stopp var det full rulle ända in i mål och han tyckte det var roligt att springa. Tävlingsmänniska som han är, växte hornen ut och man kan ju ana sig till av minspelet på bilden att han inte var ute på nån solskenspromenad!

På väg in mot mål efter dryga 13 minuters löpning!

På väg in mot mål efter dryga 13 minuters löpning!

Jag o barnen hejade sen in Jenni som andra dam på 5km, Djärven som segrare på dito, Erik drämde till med fjärdeplatsen och Martin med en sjätteplats. Fredrik sprang in som segrare på 10km-loppet. Därefter började det dra ihop sig för hemresa, och vi sa hejdå till alla och hejade iväg Victoria på sin start i halvmaran, som vi sen fick rapport om att det var bara sekunder mellan damernas 1:a, 2:a och hon själv som kom in på tredjeplatsen.

Oskar Djärv och Stephan Anderssen, på pallen i 5 km-loppet.

Oskar Djärv på pallen i 5 km-loppet.

Fredrik i mål som vinnare i 10km-loppet

Fredrik i mål som vinnare i 10km-loppet

Flera Mantra-medlemmar som gjorde fina insatser i Tällberg

Flera Mantra-medlemmar som gjorde fina insatser i Tällberg

En härlig helg helt enkelt! Och eftersom gänget inkasserade en hel del nya starter till Tällberg Triathlon 2015, har vi redan lagt in önskemål om att hyra huset då 🙂 En ny tradition!

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Cykling, Träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s